Tycker en ynklig snorunge som redan efter en timme snörvlat ner både papper och tygnäsdukar. Men trots att det inte finns någon i hela världen som har det lika jobbigt som jag (så är det förstås inte men när huvudet och näsan är en stor luddboll känns det lätt så) så tänker jag att vad bra jag har det. Jag kan sitta här i en skön soffa med fötterna på vardagsrumsbordet och datorn i knäet och låta två duktiga pratkvarnar (lärare) från Jönköpings högskola lära mig om bildtrender, sedan får jag ta en paus för att fika med min syster som inte är hemma så ofta och fast jag är sjuk kan jag göra sådant som jag tycker är så himla roligt; redigera bilder och leka i mina grafiska program! Men jag tänker nog ändå fortsätta tycka synd om mig själv ett tag till.