För lite mer än ett år sedan lärde jag känna Swapnil, en ung kille från västra Indien. Vi har ganska många timmar diskuterat religion och vid ett tillfälle undrade jag hur Indien (Jag vet, det är ett vääldigt stort land och självklart är det inte likadant överallt) många gångar lyckas med det som vi svenskar många gånger inte klarar av. Att leva sida vid sida med olika religioner. När jag i höstas besökte Indien förundrades jag ofta över att samhället är en sådan mix! Brevid ett nybyggt lyxigt lägenhetshus ligger en kåkstad, en slum. När vi åkte över en bro i Mumbai såg jag på vänster sida en moské och ett hinduistiskt tempel, på andra sidan bron låg en kyrka och en moské. Skilda religiösa åsikter placerade så nära varandra, så synligt, att det är omöjligt att blunda för varandra. 

 

Jag frågade Swapnil hur det är möjligt att hålla sams när frågan egentligen är omotiverad. Varför måste man bråka bara för att man tycker olika? Swapnil har vänner som är både muslimer och hinduer och kristna, de blev hans kompisar eftersom dem växte upp i samma område, gick i samma skola. Konstigare än så är det inte. Hans svar på min fråga var egentligen ett ord kunskap. Han intygade att det fortfarande uppstår konflikter, religiösa grupper möter motstånd från varandra men eftersom fler människor är utbildade och har större kunskap nuförtiden är det inte lika stor chans att det blir stora konflikter, krig. Kunskap är så viktigt, sa han. Viktigast. Kunskap om varandra, om andra, om historia. Kunskap gör att det inte behöver uppstå onödiga konflikter. 

 

I Sverige går vi i skola. Vi lär oss en herrans massa saker, pressar oss till höga betyg och rätt svar på proven. Vi lär oss och vi glömmer bort. Vi lär oss och en del saker kommer vi ihåg. Men när det kommer till religion, vågar vi då skaffa tillräcklig kunskap för att inte starta onödiga konflikter? För att inte gå och muttra om invandrare och muslimer? Vågar vi ha tillräcklig kunskap för att låta kristna skolgrupper finnas på skolan? Vågar vi skaffa tillräcklig kunskap för att våga tillåta alla religioner en plats i samhället? 

 

Indien är sprängfyllt av religion och det är en stor skillnad mot Sverige där det är mer självklart att inte tro än tvärtom. Många besöker Indien för att få uppleva den religiösa "stämningen". På Indiens gator blandas västerländskt klädda med kvinnor i sjalar, män i turban, olika religiösa dräkter för att visa vilken religiös grupp man tillhör. Hattar av olika slag, heltäckande kläder, shorts och kjolar som visar benen. Även om vi ser det mer och mer i Sverige är det inte lika vanligt med "religiösa kläder". Det man inte är van vid känns ofta skrämmande och det är därför det är så bra att det finns en levande debatt kring det, för att skapa kunskap. Men jag vill bara inte att debatten ska skapa splittring mellan oss människor, att vi sårar varandra och låter förutfattade tankar stå orubbliga utan att tillåta ny kunskap om våra medmänniskor sjunka in. 

 

När jag och Simon flög hem från Indien väntade vi några timmar på flygplatsen i Mumbai. Klockan var ungefär tre på natten när en man vänligt frågar om han får slå sig ner på det lediga sätet brevid oss. Vi pratar en stund om Indien, Californinen (där han kom ifrån), Sverige och Politik. Han hade en speciell huvudbonad och efter en stund frågade jag om den, om han tillhörde någon speciell religion? "Yes, I am part of a Muslim sect" Både jag och Simon förvånades över det självklara sättet han sa det på. Han hörde uppenbarligen inte samma negativa klang i ordet sekt. Vi fortsatte prata tills det blev dags för incheckning. Vid det laget hade jag blivit inspirerad till att göra världen till en lite bättre plats, tack vare en man som presenterade sig som medlem i en muslimsk sekt.  

 

Jag tror attt det är farligt att försöka göra samhället " religiöst neutralt". Det sänder ju ut signalen att religion är något farligt och det visar att vi inte har tillräckligt med kunskap för att inte låta rädslan styra.