Sju ledare, 18 barn, en buss. Ikväll körde Martin hela Vipsgänget till Norrköping för att spela Laserdome. Eftersom en väst var trasig blev jag utan väst & vapen men smög istället runt på banan och roade mig kungligt med att skrämma barnen..;) Det var en lyckad och rolig kväll som toppades med McDonalds. Men det bästa kom sedan, på vägen hem. Bussen är ett perfekt andaktsrum, barnen sitter stilla och tysta och lyssnar. Man kan inte stressa upp varandra och ingen behöver känna sig "töntig" för att man vill lyssna på det som sägs. Där i mörkret fick vi höra Johanna berätta om en Gud som alltid förlåter, alltid älskar och alltid väntar på oss med öppna armar. Sen bad vi "Gud som älskar alla barn och ser mig fast jag är liten, Var med mig och hjälp mig att vara lycklig vart jag än är. AMEN"