När det blev kväll snörade jag på mig springskorna och joggade bort till Simon som hade lagat god räkpasta <3. När vi ätit spelade vi musik tillsammans. Laddar inför sommarens musikcafé - 31 Juli på Bönergården med resten av Filemon :) Det är fint att ha en livskamrat att dela allt med. Att äta kvällsmat med, att spela musik med, att dega i soffan med, att gå promenader i regnet. Någon att älska och bry sig om, något att bli älskad och ombrydd av. Glad och tacksam att jag har min Simon <3 

 

Idag fick jag en ny "arbetskollega" från Frankrike. Vi ska skriva en liten följetång i Fokus Finspång där vi intervjuer personer från olika länder som flyttat till Finspång, känns väldigt roligt! Alltid spännande och intressant att få nya perspektiv och höra människors livshistorier, hur de hamnade just här! :) Bjuder på en bild av min kollega aka Harry Potter ;) 

 

 

 

 

 

 

Jag gjorde en strut till i lördags, som jag aldrig hann få med på bild.. 
Det var nämligen så att jag lovat min bror att köpa en fin chokladask till hans flickvän om jag hittade någon på chokladfabriken. Några söta askar fanns det inte, men jag köpte några söta chokladhjärtan. Sen pysslade jag ihop en strut att stoppa hjärtana i. På strutpappret målade jag hjärtan i olika färger, så det tog en stund. När jag stoppat i godiset behövde jag komma på en fin lösning för att det inte skulle trilla ut, så jag rullade in struten i cellofan och knöt en rosett med ett rosa snöre. Fint tyckte jag det blev! Jag kände mig mycket nöjd men tänkte samtidigt som jag pysslade att "det här borde jag ju ge till min fästman och inte till min brors flickvän..." menmen, tänkte jag "jag har ju faktiskt lovat". När den var klar gick jag in med den till min brors rum där han och några kompisar satt. Jag fick ett tack och några korta komplimanger och sen var det inte mer med det. 

När min brors kompisar gått hem säger min bror "jo.. alltså jag har ganska mycket till min flickvän så det blir lite overkill med chokladen också... Så jag sålde den till min kompis för 150kr" 

!!!! Och han tänkte inte ge mig några pengar heller, hallå eller, vem är det som förtjänar cashen liksom? Men jag ska minsann tvinga några slantar från honom.. taskiga buissness får man väl ändå lov att säga :P fast jag kan ju också glädja mig åt att någon vill betala 150kr för min lilla strut! 

Men framförallt; Cloetta chokladfabrik! (Iallafall om man frågar Rebecka som kom där ifrån med sju kilo godis ;) Själv stoltserar jag med 96 mumsmums!) Efter ett långt besök i cloettabutiken åt vi en lätt lunch vid kanalen i Berg och njöt av sommarvärmen. Mätta och nöjda gick vi sedan en promenad längs kanalen och plockade sommarblommor och träffade glada små cirkushundar :) Framåt femtiden tog vi bilen och åkte vidare till Linköping för att hälsa på fina syster! Fast, innan vi åkte, verkligen typ fem minuter innan kom jag på en sak.. VI HADE GLÖMT ATT KÖPA PARKERINGSBILJETT! Jag gick med stor bävan fram emot bilen och kikade försiktigt på rutan, men T A C K och lov -ingen parkeringsböter! Pris ske Gud för att jag slappa sona för det misstaget :) 

 

Hos syster fanns också Elina och tillsammans lagade vi en supergod pastasås med lax :) Verkligen en fin dag! 

 

 

-finporslin, finbesök, finfika, finmiddag, fina rosor, fina paket -klart mamma ska hyllas! :) 

 

Farmor! :) <3

 

 

Jag älskar det verkligen, eller har gjort iallafall. När jag fick reda på att det var planen för kvällen tänkte jag "Vad äckligt mycket bensinpengar det kommer bli" och "Usch vad omiljövänligt med alla dessa onödiga avgaser vi kommer bränna ut". Men vi körde ändå, och mitt lag förlorade. S T O R T. Seriöst alltså, jag har aldrig kommit såå sist V A R J E omgång. Det blir bakläxa... Fast jag älskar fortfarande konceptet bilkurragömma; Dela upp er i lag, en bil åker och gömmer sig och skickar en ledtråd till övriga deltagare. Sen gäller det att vara smartast, klurigast och snabbast och först ta sig till den gömda bilen! Roligt och spännande :) Men, nu fick jag och mitt ag svart på vitt att vi inte är särkilt smarta, kluriga eller snabba. I allafall inte tillräckligt för att vinna. 

Det är en så underbar känsla, när man dyker in i något och blir helt uppe i det. Så till den grad att jag kom på vid halv fyra att det kanske var dags att äta lunch.. Eftersom lönen kom idag OCH jag äntligen kommit in en krativ process unnade jag mig världens godaste västerbottenpaj från Lindhals :) mums! (Fast, en timme senare har jag fortfarande inte ätit upp för jag kunde inte helt slita mig från mitt skapande och hur ska jag då komma ihåg att äta upp maten?) Vad jag gör? Min slutuppgift i Bildbehandlingskursen! Jag ska bildbehandla tre bilder som ska dofta kvinnligt. De ska dofta så kvinnligt så man inte kan få för sig något annat än att det här verkligen är en kvinnlig doft. Jag föll in i det klassiska sättet att gestalta kvinnor och doft; blommor, mjukt ljus och varma färger. Många foton, lagermasker och ett antal justeringar senare blev det här ett av resultaten :)

 

 

 

 

 

 

 

går ju faktiskt över lite i taget när samtalet går bra. Och det gjorde det :) Pratade med en glad och äventyrslysten kille från Frankrike, och det är ju alltid trevligt. :)

 

Precis när jag lagt på luren och börjat skriva på artikeln får jag ett tråkigt sms. Där står det att Islandshästridningen som skulle blivit ikväll blev inställd pga regnet. Tråkigt, tänkte jag och fortsatte skriva i max fem minuter innan jag kom på det - jag kan ju fortfarande följa med och hälsa på fina Elina! Fort ringde jag Sandra och hon var precis påväg ut till bilen, tur för mig :) En liten stund senare var vi påväg till Linköping. Där regnade det inte alls, även om de mörka molnen på himlen såg lite hotfulla ut, så vi gick en promenad. När vi kom tillbaka åt vi soppa, hembakat bröd och världens största (och godaste) blåbärsmuffins tills vi mådde illa av mättnad. Då blev det en promenad till, till bilen. Som tog oss på en utflykt till en plats med utsikt över hela Linköping! Mycket vacker plats att vara på i solnedgången. <3 Tillslut var vi tvugna att slita oss och åka hemåt mot Finspång. 

 

 

Tänk vilken dag alltså, imorse besökte jag min gamla högstadieskola, jag har informerat typ 100 barn om att de V E R K L I G E N borde åka på Gultebo i sommar, jag har köpt morsdagspresent (sssh!), gjort en intervju (som gav mig titeln "frilansjournalist", tufft ;)), hälsat på fina Elina i Linköping, blivit erbjuden två lägenheter och skrivit en liten artikel. Det måste ju ändå få räknas som en hyffsat aktiv dag eller? Jo, en sak till har jag gjort. Gick till Lagers ur & foto som är en urbra butik i Finspång och frågade om herr Lager möjligen kunde laga mitt objektiv. Det kunde han inte och det skulle bli en dyr historia att lämna in. :( Menmen, life is life and that is life som man inte brukar säga :) 

 

Godnatt! 

Så dumt och så omotiverat, varför skulle det vara jobbigare att prata med någon per telefon än i verkligheten? Det borde ju kännas hur bra som helst! Jag kan sitta hemma i mjukiskläder, helt osminkad och sjaskig men med tillräckligt övertygande stämma låta som en fräsch person. Men det ääär något med att ringa som är så hiimla jobbigt. Jag tror det är ärftligt, för mamma har tydligen också tyckt att det är himla jobbigt med telefonsamtal (iallafall när man inte känner personen i andra änden)

 

Varför kommer jag att tänka på det här just nu? Jo, jag har nämligen haft ett samtal att ringa enda sedan i måndags. Och bara på grund av min telefon "skräck" har jag skjutit upp detta. Tills nu. Nu tog jag tag i mig själv och i telefonen och slog numret. Om min grundrädsla består i att inte vilja göra bort mig, glömma att säga något viktigt, inte presentera mig ordentligt eller att inte höra vad personen i andra änden säger så lades nu ännu en nervositetshöjande faktor till; Jag visste inte om jag skulle prata på engelska eller svenska, om personen förstår svenska men svarar på engelska eller inte förstår ett jota av min öschötska. 

 

Det framgick ganska snart efter att jag slagit numret. Men innan någon svarade gick en liten partylåt igång (minns tyvärr inte vilken men det var något som ledde mina tankar till "girls just wanna have fun") och POFF! så var mina tankar någon helt annanstans än där de borde vara. Istället för att sätta mig in i en seriös och lite professionell journalistroll fick låten det att kännas som att jag ringde till en kompis. Okej att det är bra att känna sig avslappnad, men inte till den grad att man blir helt överrumplad när någon svarar i andra änden "Vad hände med låten?" är min första tanke. Nästa tanke blir men oj, nu pratar jag med någon varpå jag säger "Hej, det är Emma". TILL NÅGON JAG ALDRIG PRATAT MED INNAN, alltså allvarligt talat.. Det är ju så jag skäms.. Jag lyckas samla mig efter några förvirrade meningar om vilket språk människan föredrog och vi lyckades iallafall förstå varandra. Och det är ju ändå det viktigaste. 

 

Ja, jag tycker om människor.
Ja, jag tycker om att prata med nya människor. 
Ja, jag har använt telefonen förut. Brukar ringa i snitt 200 minuter i månaden. 
Så v a d är då problemet? Ja, inte vet jag inte. 

 

Eller jo, det kanske är min gamla syokonsulents fel. När jag gick i nian kom hon inrusandes med håret på ända och glasögonen på sned och så berättade hon för oss "Det tar inte mer än några sekunder för en arbetsgivare att bestämma sig för vem du är, det är första intrycket som är det viktigaste". Än idag minns jag min syokonsulent som rörig och ostrukturerad. Precis som hon först uppenbarade sig i vårt klassrum. Så det är väl det jag är rädd för, att göra ett dåligt första intryck. På telefon kan man ju inte använda sitt kroppspråk heller, jag som brukar vifta med armarna som en väderkvarn! 

 

Så det är dagens slutsats. Jag vägrar ta ansvar och skyller min telefonskräck* på två personer; min syokonsulent och min mamma. 

 

Tiden gick medans jag skrev det här blogginlägget och nu har det blivit dags att ringa tillbaka. Nu vet jag iallafall vilket språk jag ska prata. Kanske kan jag göra ett bättre intryck, men framförallt får jag en ny chans att höra vilken låt som spelades i väntan. (må jag hålla fokus den här gången! ;)) 

 

*Skräck låter ju vädligt starkt och riktigt så illa är det väl inte eftersom jag ju i 9 fall av 10 tillslut ringer samtalet. Och det har faktiskt blivit bättre, övning ger färdighet! Och den här våren har jag fått prata i telefon med många okända människor i och med sommarlek. Sjukt bra. 

 

Nu får det vara nog med att skjuta saker framför mig och gå runt och tycka synd om mig själv. Nu har jag satt upp håret i en stram rosliknande knut och tänker att det ska strama till hela mig lite grann, så jag får saker gjorda :) Och jag tycker faktiskt att jag har fått igång tankeverksamheten lite grann, ringt några samtal och skickat lite mail. Får se vad som kan tänkas hinnas med de sista skälvande minutrarna innan det heliga elvakaffet ;) 

 

Sluten om mig själv
Känner jag tankarna skälva
Skapar en lång lista av tomma ord att jaga mig med
Allt är tomhet och jag glömmer att Du finns
Som inte är tomhet
Du knackar på min axel och jag skäms en aning
Över att ha lämnat dig fast jag behöver dig
Du ger mig tacksamhet
Öppnad för dig
Känner jag tankarna samlas
Skapar en lång lista av meningsfullhet att fylla mig med
Allt är inte tomhet, jag ser Dig nu

   

 

:)

 

 

 

Lyssnar in mig på TAW "vissa dagar" och tänker att måla med tjocka färger på vit duk är bra terapi. Det enda jag kan göra vissa dagar när det är grått ute och inne och jag inte orkar ta tag i en enda av punkterna på min att-göra-lista, fast jag vet att jag bara skjuter saker framför mig. Men vissa dagar styr kvinnosymptom och annan fysisk smärta (samt avsaknaden av mitt 50mm objektiv) och psykiskt tillstånd av medelmåttig gråhet alldeles för mycket. Men vissa dagar får det väl vara så då. Att bara målarduken får mig att må bra. Och en sak till, att vi fick erbjudande om en lägenhet idag. Fast glädjen gick över på typ fem minuter och ersattes av grubbleri istället. Ska vi verkligen ta den här? Ska vi ha is i magen och vänta på studentlägenheterna? Det kanske blir bättre? Eller här det här bra? Tänk om vi köper grisen i säcken? Tänk om vi inte får något alls? Men det är ju bra förstås. Med ett alternativ. 

 

Jag ska nog ställa undan målargrejerna nu och baka något gott och liva upp mig inför kvällen istället, det har blivit dags att kicka igång inför sommarens musikcafé, i år med fulltaligt Filemon. Blir nog bra det. :) 

 

 

 

 

Den här våren har jag fått träffa de här härliga kidsen tillsammans med ett gäng fantastiska ledare varje måndagkväll. Igår åkte vi ut till vackra Bönergården för att spela brändboll, grilla korv (och bada om man var så galen). Det var en mysig kväll och ett fint avslut inför sommaren :) 

 

blir jag godkänd på båda mina tester i fotografisk kommunikation och Bildbehandling! Det ska firas med en fin och ljuvligt god cupcake som Jojsan har bakat :) 

 

 

(inser att det typ var rubriken på förra inlägget. men det är en starkt övergripande känsla, positivt.) 

 

Det har varit en ganska så intensiv vecka med mycket jobb (i en ny skolklass = nya barn att lära känna = spännande!) och annat som har hänt. Jag har dunsat i säng vid elvatiden men utan att kunna somna för att hjärnan går på högvarv av alla bollar som är i luften. och jag älskar ju när det är så, men det kan vara lite stressande och tröttsamt också. Och så har jag inte haft en endaste sovmorgon heller utan upp klockan sju varje morgon. (För mig är det iallafall för tidigt. Ujuj, hur ska det bli i sommar när jag börjar sju nästan varje dag?) Men idag efter att ha genomfört en telefonintervju och skrivit ihop en artikel bytte jag om till träningskläder och gav mig ut i kvällssolen U N D E R B A R T ! Jag njöt verkligen. Av att gå, jogga, springa, djupa steg, höga knän, sparka i rumpen, intervalla mellan lyktstolpar. Ingen tid, ingen träningsapp igång bara fri att göra precis det jag känner. Ingen press. Bara jag och min springlista. När jag kom hem från min runda möttes jag av finaste Frida och för första gången på för länge så har vi umgåtts en heel kväll! Så mysigt :) Hon har hjälpt mig att baka tårta och maränger till morgondagens kalas och så åt vi pizza och blev skrämda av en stor lurvig otäck katt. Äntligen L E D I G, så har jag känt ikväll :) och nu känner jag en sak så oerhört, gripande, längtansfullt starkt Ä N T L I G E N  S O V A !

 

godnatt :) 

På riktigt alltså, för visst har jag och Hanna tänkt, spånat och planerat ett bra tag inför Sommarlek. Men igår hade vi första mötet med det härliga ledargänget! :) Det känns jätteroligt och jag tror verkligen att det kommer bli ett bra sommarleksår med så här bra ledare :) Nu är vi igång och fortsätter ladda fram till v.25 då barnen kommer storma Bönergården ;) Jag blir så peppad av att träffa en massa barn i skolan som bara läängtar till sommarlek och har en massa roliga minnen från tidigare år. Senast imorse sprang det fram en glad tjej till mig som ubrast: "Emma! Nu är jag färdig med sången! Vill du höra?! :D" Och så sjöng hon en visa om sommarlek på melodin Sommartider HejHej. De är ju bara för undebara barnen! Förresten så är det (oftast) rena moodboosten att jobba som vikarie på låg och mellanstadiet, det räcker att entra skolgården för att få en massa glada Hejrop och kramar av fina barn. Så även om det kan vara tufft och svårt att i klassrummet få barnen att INTE springa på borden eller leka jaga eller skrika högst eller vägra arbeta, så vägs det upp av den glada energin och de fina komplimangerna som barnen ger. Det värmer :) 

 

Det är inte bara Sommarlek som är igång, utan även Gultebo! Ett helt fantastiskt sommarläger som jag tror jag varit på i tio år (jag låter sjukt gammal när jag säger det, men det är sant, och det är jag inte ;)). Idag var jag och lägerchef Mattias på Lillängsskolan och Storängsskolan i Finspång och berättade om lägret i 3:an, 4:an, 5:an och 6:an. Jag blev helt snurrig och torr i munnen av att upprepa samma information så många gånger, men det känns också väldigt roligt och vi fick mycket bra respons. Vi hoppas att barnen känner sig lockade och förstod hur bra lägret är och jag tror att det betyder mycket att verkligen träffa barnen och berätta, inte bara ge en lapp. Så det känns toppen :) Nu hoppas vi på många glada deltagare! (Sprid gärna vidare informationen om Gultebo så alla får en chans att vara med :)) 

 

 

 

Nu ska det bakas så det står härliga till! Jag ska göra morotskaka för första gången :) Och då åker förklädet på, alltid när det är köksaktiviteter på gång! Jag har åtta förkläden som jag antingen fått eller fyndad på loppis och så fort jag ser ett fint gammalt förkläde med vackra mönster eller färger så växer ett starkt ha begär som verkligen inte går att motstå när priset ofta ligger på sisådär 15kr. Jag älskar förkläden! Och jag börjar inse att det nog är mitt stora samlarobjekt. Nu är tiden med stickers, bokmärken och frimärken över. Nu är det förkläden fullt ut!

 

-så här tokig kan man bli om man knyter ett färgglatt skynke runt midjan. foto: Frida

Fransk film om terrorism, religion, relationer, styrka och svaghet. Och mycket, mycket annat. En film som sätter spår och tankar. En film som berikar mer än en hockeymatch (vi såg "Gudar och människor" igår samtidigt som Sverige förlorade mot Canada) och som födde ett samtal i tv-soffan med fina församlingsvänner. 

 

Vi var bjudna på nässelsoppa (första gången jag smakade detta, och det var ju jättegott!) hos två mycket inspirerande och sköna människor som verkligen är förebilder i att ha en jord&människovänlig livsstil. :) 

 

 

För ungefär åtta månader sen träffade vi (jag&Simon) två underbara och härliga tjejer som vi sedan kom att dela lägenhet med fram tills för ungefär fem månader sen, då de åkte hem till Serige, från Indien. Sedan dess har vi inte sett röken av de irl förrens i onsdags då jag och Simon tog bilen till Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping för att hälsa på dem! :) På onsdagskvällen fick vi lyssna på skolans musikelever som höll i ett musikcafé med hög musikalisknivå, underbart att lyssna på! Det bjöds på alltifrån klassisk musik till proggrock och storband, jazz, soul, jaamen det mesta av det bästa helt enkelt :) Himla roligt! Efter musikcafét pratade vi om våra minnen från den spännande indienresan över en kopp te innan vi somnade tungt. På fredagen tog vi en låång sovmorgon och åt GOD brunch bestående av; jordgubbar, frysta bär, citron yoghurt, frallor, apelsinjuice, kanelgifflar och kaffe. mums! Sen gick vi och tittade på getter, alpackor och lamor men när det började ösregna sökte vi skydd under en markis på ett café och åt glass. 

 

 

-Lovade för länge sedan att göra ett porträtt av Frida i Illustrator och så tänkte jag att det passar ju bra att hon får när hon fyller år men så glömde jag bort det och hittade NU det här lilla försöket till att illustrera fina Frida :) 

Ja för idag har jag till exempel sett klart alla videolektioner från mina kurser i Bildbehandling och fotografisk kommunikation (Nu återstår att projicera all nyvunnen kunskap in i två kreativa slutprojekt i respektive kurs, återkommer när den kreativa processen rullat igång), jag har också haft ett planeringsmöte inför ett kommande planeringsmöte (Nu närmar sig sommarlek med stormsteg och jag känner mig både taggad och redo att träffa ledarteamet och kidsen!) Sen så har jag faktiskt "åkt" -inte bara första gången iår utan första gången på typ två år, så trots att min bror helt sanningsneligt sa "men du kan väl inte åka?" kunde jag inte motstå frestelsen när brädan stod utanför dörren :) På brädan åkte jag ner till kyrkan för att vara VIPS ledare, väldigt givande idag då vi fick lyssna på en fantastisk man som tidigare varit alkoholmissbrukare och nu driver LP verksamheten i Finspång (tillsammans med bland andra hans fru) och de är så bra och jag tror att oavsett om barnen gäspade i soffan och tyckte de var tvugna att sitta still liite för länge är det så viktigt att få höra om alkoholens negativa konsekvenser från någon som varit med om skiten. 

Påväg hem plockade jag fram kameran och knäppte några kort när solen gick ner över sjön Skuten och måsarna svävade i skymningsljuset. Och nu sitter jag i soffan hos Simon och följer halvhjärtat Sveriges kamp mot Vitryssland (Det är ju kul när det blir mål förstås, och fascinerande & sjukt när de pucklar på varandra, men i övrigt förstår jag inte så mycket). 

 

Så visst kan en dag rymma mycket! Och idag var en sådan dag som jag inte fattade förrens nu att jag faktiskt haft det riktigt bra, för ganska många timmar av den här dagen har en onödig och oförklarlig känsla av vemod tryckt ner mig lite, men nu tänker jag skjuta bort den helt och hållet och känna mig nöjd. Och känner jag mig inte nöjd imorn tänker jag inte skylla på en massa saker utan ta tag i det som inte känns bra. That's the plan! 

 

      This is my Father's world, 
	and to my listening ears 
	all nature sings, and round me rings 
	the music of the spheres.  
	This is my Father's world:  
	I rest me in the thought 
	of rocks and trees, of skies and seas; 
	his hand the wonders wrought.

       This is my Father's world, 
	the birds their carols raise, 
	the morning light, the lily white, 
	declare their maker's praise.  
	This is my Father's world:  
	he shines in all that's fair; 
	in the rustling grass I hear him pass; 
	he speaks to me everywhere.

	This is my Father's world.  
	O let me ne'er forget 
	that though the wrong seems oft so strong, 
	God is the ruler yet.  
	This is my Father's world:  
	why should my heart be sad?  
	The Lord is King; let the heavens ring!  
	God reigns; let the earth be glad!

 

Partidebatten på svt2 är precis avslutad och det är så bra att se debatter ibland för plötsligt vaknar ett engagemang, en irritation och en vilja att förändra till liv. Det pratades (såklart) skola, omsorg och miljö och i många frågor verkade blocken vara överens. Fast, kanske var det bara ett spel från alliansens sida "vi håller med om och tillämpar de allra flesta röda ideér så det finns ingen anledning att rösta bort oss från makten", vad vet jag. Något jag irriterade mig på i debattretoriken var dock när Jonas Sjöstedt vänder sig till Jimmy Åkesson och säger att "det du precis säger får mig att tänka på flaskpost.. jag undrar liksom, hur kom du hit?" Det var i debatten om miljö efter att Åkesson sagt att vi måste lyfta blicken från Sverige och försöka hjälpa till i de delar av världen där miljöpåverkan är större, och jag håller med.

 

Jag tycker det är så himla viktigt att handla ekologiskt och närproducerat och försöka spara på energi och missbruka miljön så minimalt det bara går. Av två anledningar; att miljömärka min livsstil gör miljöfrågan till en personlig angelägenhet och det är lättare att förändra något som jag känner att jag har makt över. (Att stänga ner kolkraftverk i Tyskland och Kina är en lite större utmaning.) Och vi måste föregå med gott exempel för andra.  Men på statlig nivå måste vi blicka ut i världen och, inte komma med pekpinnen och skriva andra länder på näsan, men försöka påverka genom avtal och förhandlingar och inte bara se pengar utan miljö när det fattas beslut och överenskommelser. Därför tror jag att Jimmy Åkesson har en poäng, inte att vi ska strunta i hemmaplan (det finns trots allt ett ordspråk som lyder många bäckar små) men att vi måste lyfta blicken. [Jag är inte så pass insatt att jag vet i vilken utsträckning detta tillämpas idag] 

 

Vad som upprör mig med Jonas Sjöstedts påhopp är inte att jag till stor del håller med Jimmy Åkesson, utan att 1.Det är fullständigt orelevant huruvida Sjöstedt anser att Åkesson borde vara med i riksdagen eller inte. 2.Det är tämligen värdelöst att uttrycka sitt förakt över någon i en debatt som handlar om miljö, där det viktiga borde vara att komma med bra lösningar. 3.Genom att gå hårt åt Åkesson främjar man chansen för ett främlingsfientligt parti att växa. Eftersom både media och övriga partier gått hårt åt Sverigedemokraterna från början och strypt inte bara främlingsfientliga och rasistiska åsikter från partiet utan det mesta som de säger, blir det givetvis lättare att ställa sig frågan om deras politik verkligen är så förskräcklig, är det inte bara övriga partier som är rädda? Det kommer vi ju inte få något ordentligt svar på om vi inte låter partiet uttala sig i debatter och plocka upp de förslag som är smarta trots det parti förslagen kommer ifrån. (Inte helt sant eftersom det räcker att läsa här för att upptäcka att iallafall jag tycker att deras grundläggande åsikter är rätt förskräckliga)

 

Min poäng är att personangrepp inte lönar sig, att debattens frågor är det som ska debatteras och att olika åsikter, tankar & ideér mixat i en bra diskussion där målet är ett bättre Sverige (och en bättre värld) -gynnar alla. 

 

Tack och Godnatt!

 

Det har sina fördelar att åka på missionsresa till Indien, man får till exempel kalla sig för mingelmissionär på Budkavlekampen i Lotorp, dä ni! Budkavlekampen är alltså en spårning för scouter i Östergötland, heöa 355st har idag samlats i Lotorp om jag förstod det hela rätt! Inte dåligt! Temat för dagen är "vem vill bli missionär?" och därför fick jag gå runt i tallgläntan med en skylt på magen med orden "MISSIONÄR, Var? Varför? När? PRATA MED MIG" och det var några som vågade undra lite och lyssna på mina tankar om mission :) 

 

Innan jag åkte till Indien tänkte jag att eftersom jag kommer från ett väl fungerande samhälle och har det så bra, ska jag hjälpa de här människorna som har det sämre ställt och "visa de hur man borde göra saker och ting". Himla dum tanke. Inte att vilja hjälpa till förstås, men hur och varför skulle jag jälpa de att "styra upp" sin tillvaro? Vad vet jag om deras livsresa och vardag? Sverige och Indien är två så oerhört olika länder och man kan fråga sig om Sverige skulle vara ett välfärdsland som idag om det till ytan varit sju gånger så stort, överbefolkat, samt länge förtryckt av andra länder som roffat åt sig av Sveriges allra bästa resurser. Bara de här skillnaderna gör det uppenbart att länderna måste skötas på olika sätt, så visst kan jag komma med tips och ideér från Sverige men om jag kommer och tror att jag kan presentera en lösning på alla samhällets problem så kan jag lika gärna packa väskan och åka hem igen. Därför blev istället det viktigaste för mig på min missionsresa att lyssna på människor. Att minska avstån och barriärer mellan människor och länder genom att möta människor på deras villkor och lyssna till deras livshistorier. Äta tillsammans, skratta tillsammans, sjunga tillsammans, be tillsammans, fira gudstjänst tillsammans. För mig känns det extremt viktigt i en värld där det finns så mycket rädsla mellan människor, en rädsla för det som är främmande och annorlunda. Det är så viktigt att vi vågar kliva över gränsen till det som är främmande för då kommer vi upptäcka att där står en människa. En människa med värme, kärlek, ilska, vilja, längtan och drömmar och när vi upptäcker det är det plötsligt inte lika lätt att förakta och avvisa för det man har en relation till blir mer värdefullt. Jag hoppas att fler, många fler, kommer göra resor som min och på så vis sudda ut gränser och riva barriärer så att vi kan vara en värld där alla kan bidra och där alla har en plats och ett värde. Var har du satt upp gränser? Vilka barriärer finns i ditt liv? Vågar du korsa en gräns, kanske redan imorgon, är du inte nyfiken på vad som finns på andra sidan? 

 

Nu har jag tagit av mig skylten och åkt hem från tallgläntan, men jag hoppas att scouterna får en bra och givande dag med härlig gemenskap :) Jag är faktiskt lite avundsjuk och önskar att jag också var en scout... 

Igår åkte vi tio mil för att fira härliga Frida, och även om vägen till Örebro kändes lång och krokig var det värt resan, för vilket kalas hon ställde till med! sjuttiosju sorters kakor (typ), scones och hembakad pizza! Dessutom lyckades vi klämma in 14 personer i ett litet lusthus- så mysigt och fint! Det blev förhöjt blodsocker och skrattfest med fina vänner. :) Det här gjorde du bra Frida! 

 

(är en klar överdrift, men åtminstone förmiddagens bestyr) Tänkte bjuda på en favorit i receptlådan: Marmorerade chokladmaränger, spröda och krämiga på en och samma gång! 

 

Allt du behöver är äggvita från ca 8 ägg, 5 ½ dl socker och 75g mörk choklad (idag valde jag en med hallonsmak).

 

Sätt ugnen på 130g

Blanda ihop ägg och socker i en rostfri bunke
Placera bunken i en kastrull med vatten (så smeten värms upp av vattenångorna) 
Vispa smeten tills den är 55-60 grader
Ta av bunken från plattan och vispa smeten tills den svalnat, det kan ta ungefär en kvart, men med en podcast från p3 i öronen går tiden fortare och du slipper höra oväsendet från elvispen! 

När smeten är så fast att du kan vända bunken upp och ner utan att den trillar ut, då är det dags att smälta chokladen
Jag smälter helst chokladen i mikron, men ta ut den ofta och ha god uppsikt så den inte blir bränd.
När chokladen är smält ringlar du den över marängsmeten och blandar försiktigt så chokladen sprider ut sig i ett fint mönster i hela marängsmeten, blanda inte för mycket, då kan det marmorerade övergå till en jämnbrun smet vilket inte alls ser lite vackert och konstnärligt ut! 

När du känner dig nöjd med smeten klickar du ut 30 maränger på två plåtar och skjutsar in de i ugnen i 35-40min -de ska vara kladdiga inutu! 

 

 

 

Ett uttjatat begrepp, jag vet MEN det går ju bara att älska´t! Jag åkte ner till Hans & Greta (Second Hand i Finspång centrum) för att lämna in en kasse uttjatade kläder och kunde glatt konstatera att jag faktiskt själv var klädd i begagnade kläder; grå chinos (Frida), Rosa tygskor från Vaganbond 10kr (I somras blev de dessutom signerade av sjukt bra Blindside), en blå vårblus (Frida) och ett randigt linne (Frida).. Såklart så kunde jag inte låta bli att kika i butiken när jag ändå var där och hittade så mycket fina grejer för bara ett par kronor! Tillslut bestämde jag mig och köpte blandannat den stickade beiga tröjan (på bilden) för bara 20kr! För att riktigt smälte in i den beiga garageväggen slängde jag på mig min fina hatt som inte är begagnad, men likväl ett fynd! 20kr på Monki :) Scarfen hittade jag långt ner i utklädningslådan och den är så härligt vårig! 

 

 

Min karl (fästman!<3) är världsbäst på att baka paj, han har ett specialrecept som gör pajtäcket extra knäckigt och gott, en av hemligheterna i framgångssagan är att koka ihop alla ingredienser istället för att blanda de i en bunke.. :)

 

Efter jobbet idag kilade jag in på inte bara en utan två loppisar! Tiden rusade iväg och trots att jag hittade tusan fina pryttlar och pinaler slutade det med att jag kom hem med en gammal kamera, ett objektiv som inte passade till min kamera och en söt men lite överprisad pastillburk.. jajja, det var mysigt att gå på Loppis iallafall! 

 

Visste du att det på Finspångs bibliotek finns 60.000 böcker?! Jag blev glatt överraskad och känner att det är ju fantastiskt att vi som medbörjare äger 60.000 böcker som vi kan låna av varandra, och det bara i Finspång :) Den här lilla faktanotisen fick jag tag i när jag följde med en klass på Lillängsskolan på studiebesök på just Biblioteket. Mitt samlade intryck av besöket är att jag vill gå dit oftare! 

 

Senaste boken jag lånade var en guide till designprogrammet Illustrator som jag haft mycket användning av, lånad gratis istället för att betala flera hundra för en bok som när den spelat ut sin roll skulle stått och dammat i en överfull bokhylla :)