Jajamen, det är vad jag varit på ikväll! Vi fick nog alla en chock över hur många föräldrar och barn och syskon som dök upp ute på Bönergården! Så roligt verkligen! Det brukar vara kanske 30 personer och nu var det säkert 100! Dä ni! :) kul :)

Efter Sommisdelen lagade vi ledare god grillad mat, umgicks och hade himla trevligt. Det hela avslutades med ett uppfriskande kvällsdopp! Sommar <3

Jag tror jag kommer gråta lite imorn. När Sommarlek tar slut :(

Nu sitter jag här igen. I det gula rummet, i hemtjänstlokalen. Jag ska inte börja jobba än, men har ikväll och imorgon att friska upp minnet; introduktion. Det är väldigt värdefullt att gå med ordinariepersonal som verkligen kan sitt jobb och sina kunder och är fantastiska på att inge förtroende hos de gamla.

Men att vänta så här mycket! Ibland är schemat fyllt till bristningsgränsen, och ibland kan man sitta här och vänta i ett par timmar.

Snart går vi ut på kvällsvarvet iallafall!
Och det känns som att tiden stått stilla här sedan sommaren 2012.

Åkte jag motorcykel förra veckan :D!!!! Lyckan var total när vi gled fram mellan fälten på landsbygden och håret fladdrade i vinden (det lilla som stack ut under hjälmen ;)) SÅ härlig känsla :) och en liten flashback till Indien där vi åkte sjukt mycket motorcykel (oftast utan fungerande hastighetsmätare och ännu oftare tre på samma..;))

Snygg båge va??

Radisson blu välkomnade oss med världens största & skönaste kuddar samt superfin inredning i "frukostlokalen" och lobbyn :) Färgglada tyger och stolar i olika former och färger! Och H O T E L L F R U K O S T !! (Den absolut bästa anledningen att bo på hotell;)) Även om jag skäms över att ta mer mat än jag orkar äta upp...

Det fanns en sjukt skitsnygg fåtölj också, den kommer på bild sen ;)

Vi njuter av den svenska försommaren i vackra Uppsala. Vi har strosat längs Fyrisån, ätit glass (jag erkänner, jag åt 3 kulor + grädde & topping i våffla -alldeles själv. Mums!), njutit av god lunch på en uteservering (jag åt haloumiburgare m. Guacomole & tacochips till) och dö har vi gått lite i affärer :)

Efter allt strosande känns det i fötterna, även om mina bästa sommarskor (som jag köpte till studenten förra året) är ovanligt sköna för någon som sällan går i klackar :)

Nu blir det grill hos kusinerna i vackra gamla Uppsala!

Det är så himla svårt att erkänna. Jag ville så gärna hinna sy en långklänning att ha på kvällens kalas. Jag började sy vid tio på förmiddagen och vi skulle åka till Uppsala klockan halv tre. Det borde gå! Tänkte jag och slet upp min nya symaskin ur kartongen för en jungfrusömnad! (Om man nu kan säga så när det är premiär för en symaskin) jag hittade inget måttband men åtminstone en tumstock och ett gammalt mönster på min studentklänning att använda mig av. Jag kladdade ner en snabb skiss på hur jag på ett ungefär tänkte mig att klänningen skulle se ut och sen tog jag fram tyget. Ett 8m långt sareetyg som jag fått av en helt underbar familj i Indien (det är tydligen tradition att ge bort en saree som gåva till gäster som hälsar på i ens hem för första gången). Tyget skiftar i turkost och senapsgult och är fyllt med olika, härliga mönster!
Jag hann bara sy överdelen innan klockan blev två och mamma kom hem. "Jag skulle inte göra det där nu om jag var du. Det tar alldeles för lång tid" Men likt en trotsig femåring försökte jag streta emot men insåg mig besegrad av både mamma och sanningen. Jag hinner inte. Jag får fortsätta en annan dag. Faktum är att jag inte hade packat heller så trots att jag inte sydde färdigt klänningen var jag inte resklar förrens tio minuter efter utsatt avresetid..

Medans jag muttrade saker som att "mammor dödar kreativitet och är tråkiga och pessimistiska" Så gjorde finaste Frida (som var min högra hand i detta stressprojekt) en fin och korrekt analys av hur verkligheten är "Mammor har kommit förbi fasen där man testar ALLT och följer sina infall. De vet vad som fungerar och inte, och planerar utefter sin erfarenhet" Men jag vill också tillägga ett visdomsord från min ingifta faster "erfarenhet är inget man ärver" Så jag måste få tro att jag kan sy en långklänning på 3h, även om det inte gick (den här gången...)

Sofia Karlsson och Sofie livebrant sjunger att även om vi inte kan se den så finns det en väg härifrån till lyckan. Om vi sträcker oss och vågar gå mot det öppna havet, om vi slutar upp med att bara göra det som förväntas av oss, det andra vill att vi ska göra. Då kommer vi hitta vägen till lycka.

Jag har ägnat en stund åt att försöka skriva ner stämmorna i sången, för att vi förhoppningsvis ska kunna få till låten till sommarens musikcafé, men då blir det nog en manlig stämma istället för två kvittrande kvinnoröster, vi får väl se hur det går! :)

(Lyssna gärna in låten, finns på både spotify och youtube under namnet "from here to here/grey skies")

Åh vad det var mysigt hos mormor! Så fort man svänger in på gårdsplanen och ser hennes röda hus blir jag alldeles lycklig inombords :) Tur också att morfar gärna är där ute och grejar med allt från att elda ris till att hugga ved,så man får träffa honom också :)

Hela förmiddagen har jag skrivit på min dokumentation till "projekt kvinnligt" och hoppas kunna lämna in uppgiften snart! Nu är jag så hungrig, så innan jag äter upp alla söta maränger som pryder den söta skålen som vi fick av Elina i förlovningspresent, ska jag åka hem till mig och äta spenatsoppa!