Senaste gången jag var på "mässa mitt i veckan" var lite drygt tre månader sedan. Bara några dagar innan vi åkte iväg till Indien och det kändes skönt att gå dit igen. Vi var sju personer där som tillsammans stillade oss och fokuserade tankarna på Gud genom bön, bibelläsning och nattvard. I Indien levde jag i en annan närhet och kontinuerlig relation med Gud än vad jag gjort sedan jag kom hem. Tankarna har farit runt sen vi kom hem och mitt i allt som hänt har jag tappat bort det där naturliga umgänget med Gud. Därför var det skönt att komma till kyrkan igår, stanna upp inför Gud och påminnas om den styrka och kraft jag kan hämta hos honom, vilken frid bara Han kan ge. Efter mässan följde några vänner med hem till Simon på middag. Jag hade förberett ett hederligt bondbröd och Simon kokade underbart god linssoppa! Enkelt och gott och himla trevligt en vardagskväll i början veckan :)

 

 

Värm vattnet till 37 grader, tillsätt olja.

Smula jästen i en bunke & häll degvätskan över. Rör tills jästen löst upp sig. 

Tillsätt salt och det mesta av mjölet. 

Knåda för glatta livet tills degen är smidig.
Strö över lite mjöl och låt jäsa under duk i ungefär 60 minuter

 

När degen jäst färdigt tar du upp den på mjölat bakbord och formar den till två ovala bröd. 

Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.
Skåra snett med en vass kniv.
Låt jäsa i ungefär 30 minuter.

Sätt ugnen på 275 grader.

Pensla bröden med kallt vatten.
Grädda på nedersta falsen i ungefär 10 minuter.
Sänk värmen till 225 grader och pensla bröden en gång till med kallt vatten.
Grädda en kvart till. 

 

Tips! För att brödet ska få en extra knaprig och god skorpa kan man ställa in ett eller flera små kärl med vatten i när brödet gräddas. Jag använde en söt ugnsfast hjärtform från IB Laursen som jag fick i studentpresent. 

 

Tips! Det bästa med den här soppan är att det inte finns några begränsingar för vad man kan ha i.

Länsa kylskåpet på morötter, paprika, majs eller något annat du har hemma.
Paprikorna kan också bytas ut mot andra grönsaker eller struntas i.

Billigt, enkelt och fantastiskt gott! 

 

När jag gick på gymnasiet lovade jag mig sjäv, och jag var skapligt övertygad om att lyckas, att "när jag tar studenten och blir *arbetssökande* ska jag inte sova bort hela dagarna, undra hur jag ska fördriva tiden eller önska att jag går i skolan igen". Det finns ju så himla mycket att göra! När jag äntligen får tid för allt Det så får jag inte slösa bort en minut! Men när man själv måste dra sig i kragen är det lätt att inte göra det så hårt, det blir istället en klapp på axeln som rättfärdigar bortslösandet av tid. Men jag vill ju ta vara på varenda minut! När folk frågade vad jag skulle göra i vår svarade jag "gå två roliga distanskurser. försöka vikariera lite. Ha det riktigt skönt och göra sådant jag inte har tid med annars -njuta av livet!". Jag vet att jag inte njuter av livet om jag sover till tolv och kollar på tv-serier största delen av dagen så för att påminna mig om att göra sådant som får mig att älska livet lite mer, skriver jag listor. På mina listor stolpar jag upp viktiga, tråkiga, roliga, spännande, olika saker. Men en punkt varje dag är "Gör något du känner för". För det är så himla viktigt att inte bara ruta in livet och följa ett bestämt schema, det måste finnas utrymme att göra något spontant som jag är lockad till just idag!

 

Igår var en punkt på listan att köpa en almenacka. Det blev en snygg i svart läder från Letts,

Idag är en punkt på listan att fylla i almenackan med sådant jag redan vet ligger framför -och det ser bra ut! I stort sett varenda en av vårens söndagar är "uppbokade" med att antingen leda lovsång med Filemon i Missionskyrkan eller ha hand om söndagsskolan i Pingstkyrkan eller serveringen i den sistnämnda -tre saker jag ser fram emot! :) Så med lite listor, kreativitet, en ifylld almenacka och en dos disciplin ska nog det här kunna bli en härlig vår!

 

 

 

Jag insåg att jag inte varit ute på snart en vecka, så jag och mormor bestämde oss för att promenera bort till ett litet torp som tillhör hennes kusin. Han är på Tasmanien  nu och eftersom vi inte har någon möjlighet att släcka den fruktansvärda eld som brinner där, släckte vi hans adventsbelysning istället.

 

För lite mer än ett år sedan lärde jag känna Swapnil, en ung kille från västra Indien. Vi har ganska många timmar diskuterat religion och vid ett tillfälle undrade jag hur Indien (Jag vet, det är ett vääldigt stort land och självklart är det inte likadant överallt) många gångar lyckas med det som vi svenskar många gånger inte klarar av. Att leva sida vid sida med olika religioner. När jag i höstas besökte Indien förundrades jag ofta över att samhället är en sådan mix! Brevid ett nybyggt lyxigt lägenhetshus ligger en kåkstad, en slum. När vi åkte över en bro i Mumbai såg jag på vänster sida en moské och ett hinduistiskt tempel, på andra sidan bron låg en kyrka och en moské. Skilda religiösa åsikter placerade så nära varandra, så synligt, att det är omöjligt att blunda för varandra. 

 

Jag frågade Swapnil hur det är möjligt att hålla sams när frågan egentligen är omotiverad. Varför måste man bråka bara för att man tycker olika? Swapnil har vänner som är både muslimer och hinduer och kristna, de blev hans kompisar eftersom dem växte upp i samma område, gick i samma skola. Konstigare än så är det inte. Hans svar på min fråga var egentligen ett ord kunskap. Han intygade att det fortfarande uppstår konflikter, religiösa grupper möter motstånd från varandra men eftersom fler människor är utbildade och har större kunskap nuförtiden är det inte lika stor chans att det blir stora konflikter, krig. Kunskap är så viktigt, sa han. Viktigast. Kunskap om varandra, om andra, om historia. Kunskap gör att det inte behöver uppstå onödiga konflikter. 

 

I Sverige går vi i skola. Vi lär oss en herrans massa saker, pressar oss till höga betyg och rätt svar på proven. Vi lär oss och vi glömmer bort. Vi lär oss och en del saker kommer vi ihåg. Men när det kommer till religion, vågar vi då skaffa tillräcklig kunskap för att inte starta onödiga konflikter? För att inte gå och muttra om invandrare och muslimer? Vågar vi ha tillräcklig kunskap för att låta kristna skolgrupper finnas på skolan? Vågar vi skaffa tillräcklig kunskap för att våga tillåta alla religioner en plats i samhället? 

 

Indien är sprängfyllt av religion och det är en stor skillnad mot Sverige där det är mer självklart att inte tro än tvärtom. Många besöker Indien för att få uppleva den religiösa "stämningen". På Indiens gator blandas västerländskt klädda med kvinnor i sjalar, män i turban, olika religiösa dräkter för att visa vilken religiös grupp man tillhör. Hattar av olika slag, heltäckande kläder, shorts och kjolar som visar benen. Även om vi ser det mer och mer i Sverige är det inte lika vanligt med "religiösa kläder". Det man inte är van vid känns ofta skrämmande och det är därför det är så bra att det finns en levande debatt kring det, för att skapa kunskap. Men jag vill bara inte att debatten ska skapa splittring mellan oss människor, att vi sårar varandra och låter förutfattade tankar stå orubbliga utan att tillåta ny kunskap om våra medmänniskor sjunka in. 

 

När jag och Simon flög hem från Indien väntade vi några timmar på flygplatsen i Mumbai. Klockan var ungefär tre på natten när en man vänligt frågar om han får slå sig ner på det lediga sätet brevid oss. Vi pratar en stund om Indien, Californinen (där han kom ifrån), Sverige och Politik. Han hade en speciell huvudbonad och efter en stund frågade jag om den, om han tillhörde någon speciell religion? "Yes, I am part of a Muslim sect" Både jag och Simon förvånades över det självklara sättet han sa det på. Han hörde uppenbarligen inte samma negativa klang i ordet sekt. Vi fortsatte prata tills det blev dags för incheckning. Vid det laget hade jag blivit inspirerad till att göra världen till en lite bättre plats, tack vare en man som presenterade sig som medlem i en muslimsk sekt.  

 

Jag tror attt det är farligt att försöka göra samhället " religiöst neutralt". Det sänder ju ut signalen att religion är något farligt och det visar att vi inte har tillräckligt med kunskap för att inte låta rädslan styra.  

 

 

Jag har inte träffat mina söta små kusiner sedan i somras, jag var inte med på julafton och inte på höstlovet när hela familjen brukar åka dit, men idag -äntligen- fick jag gosa, busa och leka med dem igen! Det var inte bara jag som var glad åt återseendet. Jag följde med min moster till dagis för att hämta "stor"-kusinen. När vi kom dit satt hon med en I-pad i knäet (jösses, till och med på dagis!). Moster suckade för nu skulle det bli omöjligt att få med A. hem. "Hej! Har du sett vem som är här idag?" A. släpper I-paden med blicken för en kort sekund men sjunker sedan in i spelet igen. Men så sjunker det in. VEM som faktiskt är här idag. "Plattan" slängs i soffan, hon flyger upp och kastar sig i min famn. Efter en hård kram lutar hon sig tillbaka, tittar mig i ögonen och säger "Jag har saknat dig!" Hela vägen hem  är hon fylld av energi och säger att jag borde bo hemma hos dem jämt och att jag ska leka med henne och sitta jämte henne vid maten och natta henne. Samtidigt hoppar hon i vattenpölar för att sedan hejda sig och med en viktig ton utbrista "man får inte gå i vattenpölarna för då blir man blöt"... ;) 

 

Lyxigt att få så fin uttalad uppskattning, det kanske vi som inte hoppar i vattenpölar och går på dagis också borde syssla med lite oftare? Uttalad uppskattning. 

 

Om man är sådär vansinnigt sugen på pepparkakor (eller för all del degen som ju faktiskt är det godaste), men inte orkar vänta på att degen ska vila i kylen i minst ett dygn kan man gå lös på det här receptet som blir ungefär som pepparkakor men går lika fort som vanliga smördegskakor! :) 

 

 

225g mjöl

180g smör

100g socker

1 äggula

2 tsknejlikor

3 tsk kanel

1 tsk ingefära

garnering: äggvita, socker, mandel

 

Smöret hackas ut i mjölet tillsammans med socker, äggula och kryddor. Allt knådas ordentligt på bakbordet (det är bara att kämp på en stund även om det känns hopplöst när allt bara är en smulig hög -det blir bättre!) och läggs sedan kallt i ca 1h. Sedan kavlas degen ut, lite i taget, och så kan man stansa ut figurer i med olika formar. Efter det lägger du figurerna på en smord plåt, penslar dem med äggvita och strör över socker & mandel.  Grädda i ugnen i 225 grader i ca 4-5 minuter. 

 

Receptet kommer från boken "kalaskakor och småbröd" som kostade 13:85 när det begav sig (1974) och där glass anses vara lyxigare än grädde. Trenderna förändras men kakorna överlever! :) 

 

 

 

 

Efter att ha bloggat ifrån Indien i tre månader kan jag bara inte låta bli att fortsätta skriva av mig och lägga upp bilder. Jag läste att det finns ungefär 60.000 bloggar i Sverige så inte finns det något behov av en till. Men varför ska det hindra mig? Jag kör ändå! 

 

;)