Lyssnar in mig på TAW "vissa dagar" och tänker att måla med tjocka färger på vit duk är bra terapi. Det enda jag kan göra vissa dagar när det är grått ute och inne och jag inte orkar ta tag i en enda av punkterna på min att-göra-lista, fast jag vet att jag bara skjuter saker framför mig. Men vissa dagar styr kvinnosymptom och annan fysisk smärta (samt avsaknaden av mitt 50mm objektiv) och psykiskt tillstånd av medelmåttig gråhet alldeles för mycket. Men vissa dagar får det väl vara så då. Att bara målarduken får mig att må bra. Och en sak till, att vi fick erbjudande om en lägenhet idag. Fast glädjen gick över på typ fem minuter och ersattes av grubbleri istället. Ska vi verkligen ta den här? Ska vi ha is i magen och vänta på studentlägenheterna? Det kanske blir bättre? Eller här det här bra? Tänk om vi köper grisen i säcken? Tänk om vi inte får något alls? Men det är ju bra förstås. Med ett alternativ. 

 

Jag ska nog ställa undan målargrejerna nu och baka något gott och liva upp mig inför kvällen istället, det har blivit dags att kicka igång inför sommarens musikcafé, i år med fulltaligt Filemon. Blir nog bra det. :)