Jag trodde inte att jag var en sådan. Jamen du vet, som blir helt galen av kändisar. Men att följa med H till Stockholm och Allsång på skansen och att backstage se alla söta fina bra snygga begåvade artister fick mig att smälta. Även stolt över att ha blivit presenterad för Måns Zelmerlöv av Carola. Dä ni! Bakom scenen hängde även sångaren "The Passenger", Thomas Andersson Wij, Gyllene tider... Inte varje dag man råkar på den typen av människor ;) Himla nöjd med den spontanutflykten :) Fast, det bästa var ändå att få åka bil med min fina vän i typ fem-sex timmar. #bilsamtal #vänskap 

 

På självaste allsången stog jag i publikhavet, ganska nära staketet men bakom en två meter lång man som hela tiden flyttade fram när det blev en lucka ;) Men det fanns ngra schöningar som filmade med Ipad så då fick jag mig en liten extra skärm att se hela scenen igenom! Jag stog där ensam och kände mig både forever-alone och fri. Det var härligt ändå, men det var så många gånger jag ville vända mig om och säga något och så stod ingen jag kände där. Och några nyfunna vänner blev det inte heller. Ingen att säga "visste du att TAW inte äns kommer från Hälsingland fast han sjunger om hans uppväxt där?" eller "Är inte visan som kammarkören sjunger en julsång?" Men jag log glatt för mig själv, viftade med armarna, klappade i händerna och sjöng "lalalalalalalalalala". Ångrar dock lite att jag inte vände mig till någon av främlingarna omkring mig när jag skrålade med i "främling, vad döljer du för mig, i dina mörka ögon?!" ;) 

 

Härligthärligt, men inte fullt så härligt när klockan ringde imorse. Men, jag har faktiskt inte varit så värst trött under sommarleksdagen. Den kom nu istället. 

 

:)